En av de förnämsta uppfinningarna i mänsklighetens historia, är utan tvekan cykeln. De flesta av oss äger en cykel. Ett oerhört praktiskt vardagsföremål som löser ganska många transportbehov. Oavsett om det handlar om att ta sig till badbryggan en tidig semestermorgon eller att varje dag, året om, bidra till brödfödan genom att agera pendlingsfordon till och från jobbet.
Jag har gillat cyklar så länge jag minns. Känslan av frihet är densamma när jag cyklar idag, som när jag gjorde mina allra första cykelturer på egen hand vid sommarstugan i det tidiga 60-talet.
I podcasten Cykelradion, pratar Anders Adamson och jag om cykling i alla dess former. Det har vi gjort sedan hösten 2010. En effekt av detta cykelpratande är att jag själv blir inspirerad till att göra något mer av mitt cyklande. 100 mil i juli, för ett par år sedan var en sådan grej. Egentligen inte svårt alls men tillräckligt för att jag som inbiten solskenscyklist faktiskt blev tvungen att häva mig ut ur komfortzonen några gånger.
Vad blir nästa mål? Cykla runt Hjälmaren på singelspeeden (en cykel utan växlar) innan april övergått i maj? Kanske det, eller något annat. Det är i alla fall väldigt roligt att cykla och bor man som jag, ute på landet är det svårt att få till vardagscyklingen på samma sätt som när man bor i en stad. Riksväg 52 mellan Hampetorp och Kumla är inte riktigt vad man kallar cykelvänlig. Därför sysslar min hjärna just nu med att formulera en eller annan cykelbetingad målsättning inför resten av 2017.
Jag har läst klart. Ta mig tillbaka till förstasidan